Det är bara att sätta sig och skriva..
Det är bara att sätta sig och skriva har jag hört så många gånger. Inte minst har jag läst det säkert femtio gånger i de humorböcker jag förgäves försöker hitta inspiration i.
Nu har jag alltså satt mig framför datorn och börjat skriva. Nu ska jag släppa självcensuren och bara låta det flöda.
Istället knappar jag mig in på olika bloggar jag följer. De flesta skrivna av begåvade människor jag beundrar och respekterar. Snarare - alla skrivna av människor jag beundrar och respekterar – förutom en. En blogg följer jag hängivet och jag hatar den. Den ger mig ångest.
Varje gång jag ser att det kommit ett nytt inlägg klickar jag mig in och gottar mig i hur illa den är skriven, vilka triviala händelser som beskrivs och vad människan väljer att uppröra sig över. Jag hatar inte skribenten i sig, jag hatar mig själv för att den här ytliga människan ändå haft inspiration nog att skriva medan jag inte gör något kreativt själv.
Jag är alltså avundsjuk på de här förbluffande dåligt skrivna texterna. Det gör ont att erkänna det för mig själv.
Från och med nu ska jag skriva själv istället för att plåga mig med illa skrivna texter. Jag ska bara sätta mig ner och skriva..
