En bra rubrik om ett kort samtal med en rysk backpacker
Igår kom det fram en man till mig på gatan. Han visade sig vara ryss och berättade att det var första gången han besökte min vackra stad och att han tyvärr inte hade någonstans att sova.
Han oroade sig för kylan och regnet sa han, slog ut armarna och såg ledsen ut. Det kändes en smula inövat. Dels för att det lät som han läste innantill. Dels för att hans svar och sinnesstämning inte anpassades efter vad jag faktiskt svarat honom. Att det var sommarens varmaste dag stöttade inte heller hans trovärdighet.
Han fortsatte i alla fall som väntat med att berätta att han saknade de 350 kronor som behövdes till en natt på ett vandrarhem. Jag saknar också de 350 kronorna berättade jag och skulle precis fortsätta gå när han frågade om han inte kunde få sova hos mig.
Självklart.
Jag bad honom väcka mig innan han gick på morgonen så jag kunde låsa efter honom. Man vill ju inte att det ska komma in en främmande galning som våldtar och mördar en i sömnen.
